Ulrika – Projektledare
Ulrika sadlade på lite äldre dagar om från att vara fritidsledare till att bli projektledare på Stadium Sportscamp.
Du kanske trodde att man måste börja i handeln direkt efter studenten för att man ska kunna hitta spännande handelsjobb? Det är inte sant! Innan Ulrika hittade sitt nuvarande jobb på Stadium hade hon jobbat som fritidsledare i flera år. Idag har hon nytta av såväl tidigare arbetslivserfarenheter och utbildningar i sin tjänst som projektledare för Stadium Sportscamp.
Berätta om din väg till Stadium Sportscamp, vad har du gjort innan du började jobba här?
- När det var dags att välja gymnasieutbildning hade jag egentligen ingen koll på vad jag ville göra, jag ville bara gå något praktiskt och kul så det slutade med att jag gick på livsmedelsteknisk linje. Efter studenten jobbade jag i butik i några år, men jag kände inte riktigt att butiksjobb var helt rätt för mig. Jag trodde dessutom att man inte kunde avancera mer än att bli butikschef så jag valde att sadla om. Jag kom fram till att det här med kundservice och nära kontakt med andra människor passade mig bra så vid 25 års ålder så valde jag att ta ett vikariat på en fritidsgård samtidigt som jag skaffade mig en pedagogisk utbildning. Det tog dock inte lång tid innan jag insåg att jag ville syssla med mer administrativa och verksamhetsutvecklande arbetsuppgifter. När jag var 30 år var det dags att byta bana igen. Den gången valde jag att börja plugga beteendevetenskap och gå ett samhälls- och kulturanalysprogram på högskolan.
Visste du redan under högskoletiden att du ville jobba som projektledare på Stadium?
- Nej, det hade jag ingen tanke på. Idén slog mig när jag var med på invigningen på Stadium Sportscamp för att mina barn skulle gå där. När jag såg hur allt verkade fungera så smidigt och hur roligt det verkade vara bestämde jag mig helt enkelt för att: ”Där ska jag jobba!”. När jag var färdigpluggad jag sökte jag ett ”sommarjobb” på Stadium Sportscamp som arbetsledare. Jag fick tjänsten och hade förmånen att få jobba tillsammans med verksamhetsledaren för Stadium Sportscamp. När sommaren var slut hade vi insett att vi fungerade bra som ett team och det fanns en öppning som gjorde det möjligt för mig att få en fast tjänst som projektledare. Det var för fyra händelserika år sedan, och jag stormtrivs verkligen!
Ulrikas arbetslivsresa är knappast spikrak, men hon berättar att alla de erfarenheter hon samlat på sig under åren är nyttiga i hennes nuvarande jobb. Den främsta drivkraften till att hon valde att sluta som fritidsledare var längtan efter att lära sig nya saker samtidigt som hon med tiden kom på vad hon ville jobba med.
Stadium Sportscamp är ju några veckor under sommaren, hur ser ett helt arbetsår ut?
- Jag jobbar tillsammans med två kollegor och det är vi tre som utgör kärnan för Stadium Sportscamp. Man skulle kunna säga att mitt jobb är ganska cykliskt. I början på september drar vi igång planeringen inför kommande års Sportscamp som äger rum fyra veckor under sommaren. Två veckor innan Stadium Sportscamp drar igång börjar vi ställa i ordning området och när lägret är över ägnar vi två veckor till att packa ner allt igen. Eftersom det är så hektiska veckor under sommaren med ”jobb dygnet runt” arbetar jag deltid, 75 %, under resten av året.
Vilka är dina arbetsuppgifter?
- Jag jobbar mycket med all planering, alla förberedelser och våra leverantörskontakter. Sedan har jag ansvar för Stadium Sportcamps rekrytering och det är många som ska anställas under sommarmånaderna! Dels behöver vi cirka 50 ungdomar som ska jobba som arbetsledare, sedan anställer vi ytterligare 120 gymnasieungdomar för att allt ska fungera! Under själva Sportscampveckorna så kretsar allt jobb kring att få dagarna att flyta friktionsfritt och då kan man inte riktigt säga vilka de typiska arbetsuppgifterna är.
När Ulrika berättar om allt som måste ska fixas inför ett Sportscamp att fungera låter det som ett berg av arbetsuppgifter. Det är många kuggar som ska klaffa och eftersom det bara är tre personer som arbetar med detta återkommande event undrar jag hur det egentligen går ihop?
Ni är ju bara tre stycken som jobbar med Stadium Sportscamp, hur hinner ni med allt som ska göras?
- Mycket hänger på själva planeringen. När jag bestämde mig för att plugga visste jag ju att jag ville syssla med verksamhetsutveckling så det här jobbet har gett mig många intressanta utmaningar. Nu när jag jobbat här i fyra år har jag hunnit bygga upp bra rutiner för arbetet och rationaliserat själva arbetsprocessen. Sen har vi som jobbar med Stadium Sportscamp stor hjälp av alla andra avdelningar på Stadium. Marknadsavdelningen hjälper oss med marknadsföringen och alla saker som ska tyckas, HR-avdelningen hjälper mig med rekryteringarna, inköpsavdelningen vill testa nya produkter på Sportscampdeltagarna så de hjälper också till. Det finns en kultur på Stadium att man hjälps åt och vårat Sportscamp lever verkligen ut vår vision om en aktiv livsstil. När jag behöver hjälp med något finns det alltid någon som man kan vända sig till!
Du har ju tidigare bytt yrke med jämna mellanrum, känner du att du börjar tröttna på den här tjänsten?
- Nej, det kan jag inte säga. Jag har alltid varit intresserad av att jobba med ungdomar och det får jag ju göra under sommarveckorna, dessutom träffar jag ju massor med ungdomar under själva rekryteringsprocessen. Sen vill jag jobba med verksamhetsutveckling, och det får jag ju också göra! Det känns som att jag har plockat russinen ur kakan och hittat ett perfekt jobb sett till mina intressen. Dessutom vet jag att Stadium tar hand om sina anställda och skulle jag vilja röra på mig kommer Stadium säkert hitta nya utmaningar för mig att hugga tag i. När jag jobbade i butik efter gymnasiet hade jag aldrig trott att man kunde göra så många saker inom ett handelsföretag, men nu vet jag bättre!
Ulrika är ett levande bevis för att handeln har en mängd olika sorters spännande yrken och att det aldrig är för sent att börja jobba i branschen. Vem hade kunnat tro att en beteendevetande kulturanalyst med bakgrund som fritidsledare skulle hitta en framtid inom handeln? Det hade inte Ulrika trott, och se hur det gick för henne!
