Postat i: Framtidstankar
Nu är gymnasiedagarna i Göteborg igång. Jag står i min skolas monter och försöker hjälpa till så gott jag kan med frågorna elever har. Jag kommer ihåg när jag själv gick där och alla skolor slängde broschyrer på en! Min skola har fyra olika inriktningar; Sporthandel, Viltvård, Sportfiske och Hundsport. Jag kan bäst och mest om min linje (Sporthandel) så jag det kommer en som vill prata om agility får jag lite smått panik, ler och skickar över personen till en mer kunning person.
Men är ni på mässan får ni gärna komma förbi Forshaga Akademins monter. Prata om sport, handelsprogrammet eller vad som helst!
Publicerad den: 2011-10-11
Publicerad av: Hans Tjernström
Postat i: Ung Företagsamhet
Jag vill bara säga att jag är så otroligt glad för att jag har så bra vänner och UF-kompsiar, idag har vi börjat producera vår vara hemma i min lägenhet så nu när jag ligger och ska sova i min lilla etta så ser jag två symaskiner, massa tyg, tråd och vete, vad ska vi göra? Jo vetekuddar dock inte vilka som helst utan med doft! Vi ska även sälja värmevattenflaskor, jättesmart grej som jag kan skriva mer om någon dag!
I alla fall så heter vi RÖDochBLÅ eftersom vi i evigheter satt och försökte komma på namn som passade vårt företag. Tillslut kom Julia på RÖDochBLÅ eftersom våra produkter är just röda och blåa, sen symboliserar det ju värme och kyla med, toppen!
Så idag satte vi oss för första gången för att sy, med vårt nyinköpta tyg, vete från en bonde i närheten och tre tjejer som experimentera med det ena och det andra men nu har vi fått fram ett riktigt bra mönster så imorgon ska alla fem tjejerna köra stenhårt. Kommer bli så roligt att stå på vår första mässa om två helger! Nu kör det igång på riktigt 
Publicerad den: 2011-10-10
Publicerad av: Lina Hansson
Postat i: Om skribenterna
Imorgon smäller det!! Jag och hästen Rowdy Boy ska ställa upp i DM i Bruksridning på Hästa 4H lantbruk, Järvafältet Stockholm imorgon kl 9.30! Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Kära läsare, ni håller tummarna för mig va?
Publicerad den: 2011-10-04
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Ung Företagsamhet
Den som sa att handelsprogrammet innebär tre år av nästan inget plugg, ja, den person, den ljög. Den här veckan har varit full fart, femmans växel. I tisdags hade vi prov i religion (hinduismen och buddhismen), igår (onsdag) var vi på möte med vår rådgivare i vårt UF-företeg Free Zone UF (gilla vår sida på facebook så får du vet allt om hur det går till & vilka vi är!). Vi hade även en stor redovisning i personlig försäljning. Idag hade vi ”två-prov-i-ett” i företagsekonomi b, vi skulle även bli klara med en självananlys på psykologikursen. Och imorgon så är det KICK OFF för alla UF-företag på Älvsjö Mässan.
Med andra ord, det är full fart på NTI Handelsgymnasie just nu. Men det är ju trots allt sista året och nu är det bara köra på. Men jag kan ärligt säga att om jag inte hade tyckte det här var kul att lära mig så hade jag gett upp. Det gäller att man hittar rätt linje/program att gå på i tre år..
Publicerad den:
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Om skribenterna
Hej! Jag heter Matilda och bor lite mindre än en timmes ständigt-försenad-och-fast-i-köer-bussfärd norr om Göteborg i staden Stenungsund. Jag fick förfrågan om jag skulle kunna tänka mig blogga här på Karriärihandeln och sa självklart JA! Om jag kan vara någon inspiration eller ge någon fundering kring handelsprogrammet ett svar är jag mycket nöjd. När man väljer gymnasium tycker jag främst man ska gå efter ”vad kan jag tänka mig hålla på med i tre år?”. Tre år är lång tid, men väljer man rätt går det fort, blir lärorikt och man har roligt samtidigt som man lär sig enormt mycket (beroende självklart på hur engagerad man är).
När jag skulle välja gymnasium visste jag bara att jag inte ville läsa Samhäll eller Natur (jag ville inte gå om högstadiet med en annan svårighetsgrad liksom!). Jag gjorde massa tester på Arbetsförmedlingen och Gymnasieguiden om vilket program och yrke som skulle passa mig. Flera gånger fick jag svaret Handelsprogrammet.
När jag väl bestämt mig för handel, det var det jag ville gå, kom frågan vart. Skulle jag gå i min hemkommun eller pendla till Göteborg för ett lite coolare gymnasium i storstaden? En dag fick vi hem ett reklamblad från Team Sportia och på baksidan var det reklam för skolan Sporthandelsgymnasiet vid ForshagaAkademin. Jag blev helt fast vid Sporthandelsgymnasiet. Jag älskar sport och hälsa, dessutom invävt i ett handelsprogram! Jag kollade upp vart skolan låg och några månader senare var det bestämt att jag skulle flytta upp till Forshaga. En stad en bit norr om Karlstad, jag skulle tydligen bli värmlänning i tre år.
Nu går jag tredje året och älskar det. Handelsämnena varvas med praktik på (för min del) Stadium på Backaplan i Göteborg, idrott, prova på de olika sporterna och idrotterna som finns, kurser i hur man blir en bra säljare och självklart, det oundvikliga, kärnämnena matte och engelska m.m.
Nu ska jag inte skriva någon roman här. Vi hörs inom en snar framtid igen!
Publicerad den:
Publicerad av: Hans Tjernström
Postat i: Framtidstankar, Handeln, Handelsprogrammet, Karriär i handeln, Livet på gymnasiet | Taggar: gymnasieval, ICA, ica huvudkontor, nti handelsgymnasiet, Praktik, UF
Veckorna går och jag blir bara mer och mer förvirrad. Vad hände?
Vi har ju startat ett eget UF-företag, jag och mina fyra tjejkompisar. Vi kallar oss Free Zone UF. Och jag kommer ihåg när vi sökte till gymnasiet och det stod att man skulle starta ett eget företag i trean. Jag tänkte något i stil med ”äsch, det kommer ändå aldrig bli av..” Och helt plötsligt står vi nu här och har betalat registreringsavgiften. Vad tusan hände? Allt började med att jag, universums blygaste tjej sökte till NTI Handelsgymnasiet. Minns hur alla studievägledare sa, ”med din betyg borde du söka natur, handels är slöseri med talang!” Men jag stod på mig och det ångrar jag inte en sekund idag! Jag kände inte en kotte när jag började gymnasiet och här står jag idag med mina underbara vänner. Och det går bättre än aldrig i skolan. För den här gången gör jag ju faktiskt något jag själv vill! Så till alla är där ute som tvivlar på om ni gjort rätt, känn efter! Mår magen, huvudet, hjärtat och psyket bra, ja, då har du nog valt rätt program.
Tänk om jag inte hade valt det jag går på idag. Då hade jag kanske aldrig blivit av med blygheten och jag kanske aldrig skulle ha fått extra jobb på Ica Nära Rudboda, Lidingö. Jag kanske aldrig hade fått chansen att praktisera där och sedan på Icas huvudkontor. Hade jag aldrig gått igenom det här, ja, då kanske jag inte skulle ha utvecklats till den jag är idag. Så snälla ni där ute. Följ magkänslan. Den kan ta er hela vägen in i mål.
Publicerad den: 2011-09-13
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Handelsprogrammet, Livet på gymnasiet | Taggar: ångest, gymnasie kurser och val, kommunikation, Matte B, matte c, nti handelsgymnasiet, psykisk hälsa och ohälsa, Psykologi
Andra dagen på NTI Handelsgymnasie, tredje året, och jag har redan hoppat av en kurs. Förbannade ****! Men efter att ha haft ont i magen hela sommaren, bläddrat i boken och pratat med både lärare och föräldrar så har jag kommit fram till att matte c var för svårt för mig. Kanske minns ni min ilska i våras då jag varken förstod bu eller bä när det gällde matte b? Visst, männsikor säger att matte c är enklare men jag orkar faktiskt inte gå runt och ha ont i magen dygnet runt. nu får det vara nog. Det är dags att jag börjar lära mig lyssna på kroppen och huvudets signaler när de säger att det är dags att tagga ner.
Så istället läser jag nu Psykologi 50 poäng och Kommunikation 50 poäng. Känns så himla mycket bättre! Känner att jag kommer klara det och att jag kommer må så mycket bättre psykiskt.
Så till alla er där ute som är dö-nervösa över en kurs, prata med din mentor!! Oftast så går det alltid att lösa. Allting löser, bara man tror och hoppas på det.
Publicerad den: 2011-08-23
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Okategoriserade
Ursäkta för denna bloggsommar. Den har varit näst intill obefintlig.. Ärligt talat så skämms jag så in i *******! Men men, jag antar att man inte kan klara av allt på en o samma gång, eller hur?
Denna sommar har varit något utöver en vanlig sommar för mig. Jag har jobbat massor i början av sommaren, för att sedan den 27 juli förlova mig med världens finaste kille och sedan samma dag sticka iväg till Alanya, Turkiet. Det ”roliga” var att INGEN visste om förlovningen. Inte ens våra föräldrar. Så vad passade inte bättre än att fly all världens väg?? Men det gick bra, och de flesta är glada för vår skull. Det jag blev mest förvånad över är hur avundsjuka och arg av våra vänner blev och hur glada alla äldre t.ex. mormor och morfar blev.. Jag trodde helt klart att det skulle bli tvärtom. Visst, mina gamla släktingar älskar ju Jonathan men jag trodde att de skulle tycka att vi gått för fort fram. För när allt kommer omkring så har vi faktiskt bara varit tillsammans sen 7 november 2010, och kännt varandra i knappt en månad innan det…
Men om man känner att det är rätt, varför tveka?
Publicerad den: 2011-08-21
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Sommarjobb | Taggar: afrika, arbetskamrater, ICA, lön, orättvis värld, Sommarjobb, svält, timlön
Hej alla och hej hösten!
Sommaren är nästan förbi, vet inte vart den tagit vägen 
Gick så otroligt snabbt och trotts att man har tänkt skriva här så har lixom inte just den tiden kommit.
Grejen jag kände att jag behövde skriva om är arbetskamrater, men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har i stort sett världens finaste och bästa arbetskamrater, det är en hel drös men många har man pratat flera gånger med ändå och vissa känner man jättebra, andra vet man precis namnet på.
Men om man inte skulle ha världens bästa arbetskamrater då? Om man har människor runt omkring sig hela tiden som man känner att man inte har något som helst gemensamt med, vad gör man då? Hur mår man då? och hur reagerar man då? Slutar man trots att man behöver jobbet?
Frågorna är många och någon gång kommer nog alla att få uppleva det. Men det är faktiskt mina arbetskamrater och kunderna som gör att jag vill gå till mitt jobb, för såå kul skulle det ju inte vara att stå och plocka leverpastej hela dagarna och inget mer. Det är helheten som gör det!
Nu åker snart en del av sommarjobbarna tillbaka till högskolor & universitet långt borta, och även om man bara jobbar ihop så är man med varandra större delen av dagen och ja arbetskamrater betyder mycket och jag kommer sakna dem!
Vill också säga att nu när så många har sommarjobb och lön, så tycker jag att alla ska skänka en timlön till de som svälter i afrika. Vi undrar vad vi ska äta och har svårt att bestämma oss, vi till och med slänger mat. Men dom, ja.. det finns inga ord för hur orättvis världen är och 100 kronor för oss är inte alls mycket, för dem är det liv.
Läs mer och skänk en timlön på www.aftonbladet.se
Hoppas alla haft en grym sommar och får en fortsatt fin kväll!
/lina
Publicerad den: 2011-08-12
Publicerad av: Lina Hansson
Postat i: Sommarlov | Taggar: Helsingfors, Midsommar, Silja Line
Skeppohoj! Tiden har ju gått så otroligt fort, det känns som det var igår jag lämnade klassrummet. Men riktigt så är det ju inte. Det har ju gått en hel månad! Tiden har gått så fort jag alldeles helt glömt bort att skriva här på bloggen. Det har varit så mycket nu med jobbet på ica, midsommar, skolavslutningar och lata dagar på stranden!
Över midsommar så åkte jag & gubben min på en kryssning med Silja Line till Helsingfors. Åh så härligt det var! Att bara vara helt själv, det är lycka de!
bilderna här är blandannat ifrån när min mamma och pappa gifte sig (var väl så dags efter nästan 15 år som förlovade!), min pojkväns ena systers skolavslutning och ena middagen på midsommar och självklart en bild på mig och gubben!
Hoppas ni alla läsare och bloggare har det bra ute i värmen!
Publicerad den: 2011-07-08
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Framtidstankar, Livet på gymnasiet, Om skribenterna
Detta inlägg blir mitt sista på denna blogg. Jag har nu avslutat mina 3 år på gymnasiet och tagit studenten. Studenten är en dag som ingen kommer glömma i sitt liv, det spelar ingen roll vad som händer under den dagen, man kommer minnas allt i alla fall.
Mina 3 år på gymnasiet har varit en stor erfarenhet för mig och jag har utvecklats så otroligt mycket som person. Under gymnasietiden utvecklas vi, vi går från att vara en ungdom, ett barn, till att bli en vuxen individ. Precis detta har jag gjort. Jag har blivit en person som nu mera kan fatta mina egna beslut och välja exakt vad jag vill och ska göra med mitt liv. Jag får göra mina misstag och lära mig från dom, jag får skapa mina egna minnen och får välja vilken riktning jag vill gå för att utvecklas ännu mer. Gymnasietiden har för mig innehållit både med- och motgångar. Trots allt jag varit med om så har nog denna tid varit den bästa i mitt liv, än så länge.
Det är med glädje och sorg som jag skriver detta inlägg. Jag är glad att få börja mitt liv som ”vuxen” och få göra precis som jag vill. Antingen plugga eller söka arbete. Jag har ett mål som jag alltid kommer sträva efter, men vad som händer på vägen dit återstår att se. Trots att man är ovetande om framtiden, så vet jag innerst inne att framtiden är ljus och på något sätt kommer allt att lösa sig.
Sorgen som finns inom mig när jag skriver detta inlägg är att jag nu mera lägger alla dessa år av skola och gemenskap bakom mig. Dessa 12 år är nu mera ett kapitel i mitt liv som jag lämnar för att bygga ett nytt kapitel. Jag kan fortfarande inte förstå att allt är över, det är overkligt. Kanske kommer jag aldrig att inse att jag längre inte går i skolan, att jag inte är en elev och inte har ett skolschema att följa. Jag kommer nog alltid vara ett litet barn inom mig, det är de flesta. Man kommer aldrig ifrån att bli omhändertagen av sina föräldrar eller busa och bråka med sina syskon. Skillnaden är bara att förr var man ett litet barn, nu har vi alla vuxit både på längd, bredd och inombords. Alla har skaffat mer erfarenheter, fått mer lärdom och blivit egna och vuxna individer.
Jag vill tacka alla möjliga personer. Tack till min lärare Tina som betytt oerhört mycket för mig under dessa 3 år, tack till vår rådgivare Johan som jag hade mycket nytta av under min UF-år, tack till mina föräldrar och syskon som stöttat mig, tack till min pojkvän som funnits med under alla dessa år som även fått stått ut med mycket ilska, oro och glädje när jag pluggat på kvällarna, haha. Men även tack till Hans och alla bloggare på denna blogg! Jag önskar att jag skrivit mer och bidragit mer till bloggen. Jag har alltid velat skriva här men tyvärr har jag antingen haft väldigt mycket att göra och tänka på, men när jag väl sätter mig framför datorn och har uppe den tomma sidan som man ska fylla med ett inlägg blir allt tomt och det slutar med att jag stänger ned. Därför är det tur att alla andra bloggare har funnits här, som har skrivit så otroligt bra!
Ta nu vara på era dagar ni har kvar. Gör den sista tiden på gymnasiet till den bästa, lägg inte energi på människor och saker som drar ned er utan lägg istället energi på det positiva som finns. Oavsett vilka motgångar ni kommer stöta på så kommer ni klara det här och det kommer ni inse när ni står med era vita kläder och er vita mössa på studentdagen. Ta hand om er, kanske syns vi där ute på den ”vuxna” sidan av livet någon gång. Tack för mig.
Publicerad den: 2011-06-15
Publicerad av: Hans Tjernström
Postat i: Okategoriserade | Taggar: Black Eyed Peas, Bon Jovi, If I let you go, Musik, Skoltrött, tonight’s gonna be a good night, Westlife, www.youtube.com, You give live a bad namn
”…But if I let you go
I will never know
What my life would be
Holding you close to me …”
- Westlife
”…Let’s burn the roof
And then we’ll do it again
Lets Do it (x3)
And live it up
I gotta feeling that tonight’s gonna be a good night…”
- Black eyes peas
Utan att man ibland tänker på det så finns musik alltid där. Vad vet jag, man kanske fick du din första puss på diskot i skolan medans Westlifes romantiska balader dånade ut genom högtalarna? Eller kanske fick du din första ”fjortisfylla” till en pampig bas med Black Eyed Peas? Musik är så mycket mer än bara en melodi och en text. Det är minnen, eller hjälpmedel. Ofta när jag har det tugnt så lyssnar jag på lite rockaktig musik. När jag är glad blir det ”ny och fräsch” musik osv.. Musik är nästan lite som medicin. Man kan må bättre av det. Så till alla er där ute som tycker att de sista veckorna i skolan är de värsta i ditt liv, gör som jag. Sätt på din favoritlåt på smärtsamt hög nivå (inte så att du får tinitus eller stör någon, men ni fattar?), slut dina ögon och börja gunga i takt med melodin. Så fort sångaren öppnar munnen gör du detsamma och vrålar i takt (eller otakt) med resten av bandet. Tro mig, man mår SÅÅ mycket bättre av att få dansa, sjunga och skaka loss som en riktig rockstjärna, (om så bara för några minuter..)
Varför inte ta en av mina favoriter när jag vill vråla loss? You Give Love A Bad Name – Bon Jovi
http://www.youtube.com/watch?v=KrZHPOeOxQQ
Publicerad den: 2011-05-26
Publicerad av: Sophie Stenberg
Postat i: Framtidstankar, Handelsprogrammet, Livet på gymnasiet | Taggar: 12 år i skolan, er framtid, Företagsekonomi B, inspirera, Jolanta, lärare, utanför ramen
Alla har någon gång haft en riktigt riktigt bra lärare, en lärare som man kommer komma ihåg tills man blir gammal & glömsk. Jag har nog haft tur att ha ganska många sådana lärare både på grundskolan och gymnasiet. Och har jag fel när jag säger att det är alltid i de ämnena man får bäst betyg i?
Dessa lärare har något unikt, något som sticker ut. ” Utanför ramen” som Bosse skulle sagt. Det kan vara humor, ett unikt sätt att lära ut, en lärare som har vart med om mycket i det verkliga livet eller en lärare som kan prata om annat än skola. Finns tusentals olika egenskaper som gör att en lärare blir en riktigt riktigt bra lärare.
Jag har ändå gått i skolan i snart 12 år och träffat på de flesta olika slags lärarna. Lärare som har förstört ens favoritämnen genom att vara där och dessutom motsatsen, lärare som har fått mig att bli intresserad av saker jag aldrig gillar förr.
Då är det väl ändå så att lärare ska vara som det sista alternativet? De ska inspirera oss, hjälpa oss in i vuxenlivet och vara goda förebilder.
Det finns lärare på vår skola som är tjänstlediga halva sina kurser, lärare som fortfarande lever kvar på 1800-talet, lärare som trycker ner elevers självkänsla när de ska göra det motsatta, lärare som inte gillar barn och ungdomar men älskar ämnet de håller på med. Självklart finns detta på alla skolor.
Ändå får en av våra favoritlärare gå, Jolanta. Hon började detta läsåret och vi fick henne i Företagsekonomi B, hon är en riktigt riktigt bra lärare. Det vet jag helt säkert att det inte bara är jag som tycker. Hennes lektioner längtar man liksom till.
Så borde inte vi elever få vara med att bestämma? Det är ju ändå vi som ska lära oss, det är vi som vet hur lärarna är, inte någon som sitter på sitt kontor och bestämmer om vilka som ska jobba kvar eller inte.
Och nästa gång de frågar & klagar över att dagens ungdom skolkar & hoppar av skolan. Ja men vad tror ni? Hur kul är det komma till skolan och möta lärare efter lärare som inte tror på en, som inte hjälper en, som man inte inspireras av?
Tacka gudarna för HP’s lärare, Jolanta och alla andra goa lärare som gör att man faktiskt vill gå till skolan.
Det är klart att livet inte är rättvist men jag tror att detta måste tas på allvar för vi är Eran framtid, så det är kanske dags att ta hand om den lite.
& Jolanta vi kommer sakna dig jättemycket!♥
Publicerad den: 2011-05-18
Publicerad av: Lina Hansson
Postat i: Okategoriserade
I tisdags var vi i stockholm på UF-mässan! Har en del foton som lär komma upp inom en snar framtid. Dock är prio. 1 mitt kursprov i Matte B. Det är en hel massa saker som måste göras i skolan. Därav inte mycket skrivet här!
Hoppas alla har det bra i alla fall och har fått lite vårkänslor
Publicerad den: 2011-05-13
Publicerad av: Lina Hansson
Postat i: Handelsprogrammet, Ung Företagsamhet | Taggar: Självsäkerhet, UF, Ung Företagsamhet
Här om dagen hade vi en tjej från UF, Ung Företagsamhet som hette Therese. Det var en riktigt bra föreläsning! Hon hade själv haft ett UF-företag för något år sedan och de hade blivit en succé på många vis. Företaget fick in en hel del pengar som gjorde att hela företagsgruppen kunde åka på en gemensam resa, med sin produkt hjälpte de till att lösa ett problem samt att alla växte som person. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat tro att hon (Therese) hade varit rädd för att stå inför en klass och prata. Nu stod hon ju inför en dubbelklass och verkade trivas som fisken i vattnet. Hon verkade så trygg i sig själv. Så klockrent självsäker. Hon berättade om hur det är att driva ett UF-företag i allmänhet och hur det varit en resa för henne för som person. Hon ansåg att hon själv aldrig hade vågat stå in för människor och prata tills hon startade sitt UF osv. Jag och många av mina vänner blev extremt taggade av hennes föreläsning! Betyder UF att vi också kommer bli mer självsäkra och lita på oss själva? Vi kan bara hoppas och göra vårat bästa, resten får framtiden avgöra..
Publicerad den: 2011-05-06
Publicerad av: Sophie Stenberg
